Den första och sista dagen - David Markish

Den första och sista dagen skrevs av David Markish 1976 och den fanns i dubbel uppsättning hos vår jiddischlärare Salomon Schulman. Vi elever fick alltså den ena. Jag var snabbast den dagen och lade vantarna på den först :)

Markishs far, Peretz Markish, var en sovjetjudisk författare som skrev på jiddisch. Han var en av de judiska kulturpersonligheter i Sovjetunionen som avrättades12-13 augusti 1952 under "De mördade poeternas natt". Natten då jiddischkulturen dog i Sovjet? David Markish skrev sin första roman, Den första och sista dagen, på ryska...


I boken möter vi den judiska familjen Asjkenasij och främst pojken Simon. Handlinen utspelar sig i Sovjet under Stalintiden. Fadern är arresterad under rubriken 'politiskt brott' och resten av familjen deporteras. Beskedet lämnas av en statstjänsteman:

"Genom ett beslut av specialdomstolen av den 22 januari 1953 har ni dömts till tio års exil i den sovjetiska republiken Kasakstan, och all er egendom konfiskeras. Som en landsförrädares familjemedlemmar, tillade han myndigt."

Markishs bok är dock inte i första hand ett sakligt dokument över tid och rum utan fokus ligger på människan i den här tiden och i det här rummet. Jag vill beskriva boken som en 'comming of age story' där Simons vuxenblivande är den huvudsakliga tråden. Processen startar abrupt med deportationen och i exil möter Simon andra kulturer, fiendeskap och vänskap, sin egen och andras sexualitet, poesin som uttrycksmedel mm. Allt filtreras genom känslan av rotlöshet, främlingskap och längtan efter Israel:

"Simon böjde sorset ner huvudet. Han mindes något om att judarna hängde sina harpor i träden vid en främmande flod, och det gjorde honom ledsen. Han kanske inte borde skriva dikter i ett främmande land, vid en främmande flod? Vem hade berättat för honom om harporna som hände i träden? Var det hans far?"

Simon är i femtonårsåldern och vi följer honom under ett par år då han mognar. Han finner sig snabbt tillrätta i exilen, möter de nya företeelserna, agerar, reagerar och reflekterar. Han är inte ensam. Under denna period i Simons liv finns Venja - en gubbe med ett märkligt förflutet som gör det lättare för Simon att bli vuxen.

Jag känner igen Simon och det tror jag att alla gör. Att hoppa med huvudet före ut i livet har vi väl alla gjort. I alla fall ibland. Förhoppningsvis. Trots att Simons situation är så olik min egen är det vissa saker jag kan dela med honom och det fördupjupar min upplevelse av den tid och det rum som David Markish skildrar.



Postat av: Linda Gordon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0