Vilna, min älskade

Under höstterminen 2009 gästades Lunds universitet av Lena Israel som presenterade och visade sin dokumentärfilm Vilna, min älskade. Föreställningen var en del av jiddischämnets öppna seminarieverksamhet.

 

Vilna benämns ofta som Vilnius idag, vilket är det litauiska namnet på staden. På jiddisch används ofta Vilne.

 

 

 

Filmen, som är del av ett konstnärligt forskningsprojekt vilket kommer att publiceras i bokform under kommande år, är en reflektion över hur materia, minne och tid relaterar till varandra. Vilnas byggnader och murar har bevittnat många skeenden under lång tid. Minns Vilnas materia? Är det minnen som är Vilnas murbruk?

 

I filmen följer vi Lena Israel i samtidens Vilna men samtidigt aktualiseras ett par decennier gammalt Vilna samt ytterligare ett Vilna som det tedde sig för ett hundratal år sedan. Tre tider fogas samman och den linjära historien får ge vika för minnets samtidighet.

 

Vilne som plats och idébild betyder mycket för mina tankar kring och kopplingar till jiddisch. Min upplevelse av filmen gav mig reflektionsutrymme just för detta! Jag rekomenderar filmen varmt. Om en visning av filmen arrangeras i din närhet passa på.

 

 

 

Postat av: Linda Gordon


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0