Vilna, min älskade

Under höstterminen 2009 gästades Lunds universitet av Lena Israel som presenterade och visade sin dokumentärfilm Vilna, min älskade. Föreställningen var en del av jiddischämnets öppna seminarieverksamhet.

 

Vilna benämns ofta som Vilnius idag, vilket är det litauiska namnet på staden. På jiddisch används ofta Vilne.

 

 

 

Filmen, som är del av ett konstnärligt forskningsprojekt vilket kommer att publiceras i bokform under kommande år, är en reflektion över hur materia, minne och tid relaterar till varandra. Vilnas byggnader och murar har bevittnat många skeenden under lång tid. Minns Vilnas materia? Är det minnen som är Vilnas murbruk?

 

I filmen följer vi Lena Israel i samtidens Vilna men samtidigt aktualiseras ett par decennier gammalt Vilna samt ytterligare ett Vilna som det tedde sig för ett hundratal år sedan. Tre tider fogas samman och den linjära historien får ge vika för minnets samtidighet.

 

Vilne som plats och idébild betyder mycket för mina tankar kring och kopplingar till jiddisch. Min upplevelse av filmen gav mig reflektionsutrymme just för detta! Jag rekomenderar filmen varmt. Om en visning av filmen arrangeras i din närhet passa på.

 

 

 

Postat av: Linda Gordon


Mir kumen on - ett tidsdokument

Mir kumen on är något så ovanligt som en film som gestaltar judiskt liv i Polen innan andra världskriget. Filmen gjordes av Aleksander Ford 1936 och den var producerad av den judiska socialistpartiet Bund. Naturligtvis speglar filmen Bunds ideologi och eftersom partiet var i opposition med den rådande makten i Polen var det kanske inte underligt att filmen förbjöds. Den klassades som socialistisk propaganda och även idag skälls den som propagandistisk. Naturligtvis är det lätt att kalla en argumentation där man inte håller med om grundpremisserna för propaganda medan man kallar en annan argumentation för sanning eftersom man håller med i sak... Att avfärda filmen som propaganda tycker jag är fel. Den är ett tidsdokument.

Det finns mycket man kan analysera i filmen men filmens huvudspår byggs kring motpolerna sjukt och friskt - något inte helt ovanligt för tiden. Filmen visar Medemsanatoriet till vilket sjuka barn kommer och blir friska. Men det handlar förstås inte bara om att undkomma den dödliga hostan utan sjukt och friskt kopplas även till olika livsstilar. Den fattiga urbana miljön kopplas till mörker, sjukdom, apati och hopplöshet medan Medemsanatoriet kopplas till ljus, friskhet, bildning och framtidstro.

Filmen tar sin början i staden. Kameran kommer ovan ifrån och tar sig ner på en huvudgata för att sedan leta sig in mellan husen. Filmrutan som visas här till vänster är tagen just från detta avsnitt och visar de tätt stående höga husen som hindrar ljuset från att nå ner till marken. Kamerarörelsen fortsätter vidare genom gränder och ner i ett bohag som ligger i markplan eller källarplan. Där får vi se hur många människor från olika generationer är sammanträngda på en liten yta. Idel mörker...

Ganska snart in i filmen presenteras vi för Medemsanatoriet. Filmrutan till vänster är en del av den presentationen. Den byggs upp genom att kameran rör sig över landskapet, där vi ser öppen himmel och vida skogar, för att sedan stanna på sanatoriet. Det ligger fritt i landskapet, badar i solsken och är riktigt vitt. Idel ljus...

Här finns mat, gemenskap, sång etc och vi följer barnens tillfrisknande och utveckling.

Filmen är fylld med optimism och framåtanda! Eftersom jag ser den från andra sidan andra världskriget känns det märkligt och framför allt mycket sorgligt...

Filmens titel är också namnet på den sång som är filmens musikaliska tema och som barnen på sanatoriet sjunger. För text och musik står Nokhem Yud respektive Yankl Troupianski och text (både med hebreiska bokstäver och transkriberad) hittar du här och om du är intresserad av noterna finner du dem här.

Filmen går att låna på Judiska biblioteket i Stockholm.

För den som snabbt kan åka till Kanada den 25 oktober visas filmen på The Jewish Public Library i Montreal ;)



Postat av: Linda Gordon

Filmtips - "The Man Who Cried"



Jag vill tipsa om en tänkvärd film som jag såg härom helgen: The Man Who Cried (UK/Fr 2000) i regi av Sally Potter. Hon är en av mina favoritregisörer. Jag gillar henne eftersom jag tycker hon erbjuder film som väcker tankar och jag tycker mig därför ha glädje av filmen länge.

En av hennes mer kända produktioner är filmatiseringen av Virginia Wolfs Orlando med samma namn. Filmen, såsom boken, tematiserar könsmaktsstrukturer och diskuterar kvinnors frigörelse. Även i The Man Who Cried är makt ett viktigt tema men i lite andra former.

Filmen utspelar sig i ett Europa på tröskeln till andra världskriget och Potter belyser en väv av kulturella uttryck som skapar hierarkiska ordningar i kulturen. Språket är en av dessa kulturella markörer och vi möter Fegele, en jiddischtalande flicka som undkommer ett pogromhärjat Ryssland och hamnar i England. Där blir hon den engelsktalande Suzie och vi får genom henne en inblick i de sorteringsmekanismer som delar människor i det ena eller det andra.

Filmens trailer är dessvärre klippt på ett sådant sätt att filmen framstår som en traditionell kärlekshistoria som hotas av andra världskriget. Filmen behandlar på sätt och vis andra världskriget men gör problematiken mycket större. Genom karaktären Fegeles/Suzies upplevelser framträder maktsystem som förvisso förelåg tiden innan och under andra världskriget men filmen öppnar också upp för tolkningen att det på intet sätt bara hände där och då. Som åskådare kan man nästan inte undvika att inventera sig själv i förhållande till dessa system och vad kulturella markörer, såsom språk, spelar för olika roll...

Du kan läsa om filmen på dess officiella sida eller på IMDb och den finns både att hyra och att köpa. Och titta på trailern nedan - även om den enligt mig inte på långa vägar gör filmen rättvisa...






Postat av: Linda Gordon

Filmtips - "Jiddra inte med Zohan"




Adam Sandler är i farten igen och nafsar denna gång en aning på jiddischens territorium i och med "Jiddra inte med Zohan". Filmen är en tämligen vacker saga i pro-fredens tecken och behandlar den israeliske terroristbekämparmästaren Zohan och dennes dröm att åka till USA för att styla och klippa hår. Efter en trög start i staterna hamnar han till slut på en palestinsk hårsalong, men problemen hopar sig när han blir kär i salongens ägarinna samtidigt som ärkefienden från Mellanöstern, Phantom, får nys om hans tillhåll.

Förutom gott om skratt erbjuder filmen, likt nämnt ovan, en liten inblick i jiddischens värld. Såväl obskyra och roliga som nyttiga och användbar termer haglar, vilket innebär en invit till språket för den som inte tidigare kände till det och en chans för den kunnige att glänsa i TV-soffan. Jiddischbloggen har givetvis sammanställt en liten ordlista för den vetgirige så att du är väl förberedd innan du matar in filmen i DVD-spelaren. Vidare rekommenderas en stor skål Hummus som diptillbehör till chipsen.


Feigele: Bög

Shlofn: Sova
 
Kneidlach: Matzebullar, Knödel
 
Mentsch: Människa, God människa

Toches: Rumpa
 
Beseder (Hebreiska): OK, Allt är bra

Aba (Hebreiska): Pappa

Imma (Hebreiska): Mamma



Gästskribent: Niklas Olausson

Filmtips - "Yidl mitn fidl"

"Yidl mitn fidl" (1936) är ett fantastisk stycke jiddisch-historia, med Molly Picon i huvudrollen. Den är regisserad av Joseph Green (1900-1962) och är inspelad i Warszawa och Kazimierz. Kazimierz, även kallat "Det judiska kvarteret" är en stadsdel i Krakow som före andra världskriget var en självständig judisk stad. Här spelades även en hel del scener till "Schindler's List" in. 

Det här är en klassisk musikal/komedi och handlar om en fattig far (Simche Fostel) och hans dotter (Molly Picon) som bestämmer sig för att bli kringresande musiker. För att underlätta denna livsstil klär dottern ut sig till pojke, väl iväg slår de ihop sig med en annan "far & son"-duett...

Filmen är, förstås, svartvit med ganska dålig bildkvalitet och likaså ljud, något jag i vanliga fall har väldigt svårt för. Detta till trots finner jag filmen riktigt underhållande, det är intressanta miljöer, konflikten är helt okej, och framförallt är sången, musiken och språket helt fantastiskt att lyssna på.

Ett litet smakprov från början av filmen, där vi för första gången för höra ledmotivet:
 


Vill du se hela filmen kan du köpa den här. Du kan även mejla svt och fråga om de kan sända den.


Postat av: Ida Olniansky

RSS 2.0